Dagarna blir kortare, vi saktar in, landar vid den sprakande elden och blickar upp mot stjärnorna som lyser upp den mörka himlen. Och där.. När vi minst anar det, vandrar det sprakande norrskenet över himlavalvet.

Allt har sin tid, varje årstid har sina egna ritualer, sin egna mat, sin egna känsla.

Nu landar vi in i vintern, och låter det snövita täcket landa som ett skydd mot kylan.
Vi avrundar året, och bygger på något nytt.